Då svepte våren än en gång över de vida halländska slätterna. Vitsipporna står i full blom, liksom påskliljor och krokus. Men nu blommar också en ny sorts blomma vid vägkanten.
Trots att vi precis har flyttat klockan framåt en timme så envisas denna nya art med att lysa först nar mörkret har fallit; man kan nästan fråga sig, om det är det nya utseende-kritiska klimatet, med modebloggare runt varje hörn, som har fått dessa klart lysande stjärnor att dölja sin identitet i skuggan. Å andra sidan är det ju i strålkastarljuset som deras lyxfodral bäst solar sig i sin egen glans. Men vad pratar jag nu om? Är detta en försenad ledtråd ämnad åt förra säsongens "På Spåret"? Nej forstås inte. De vårblommor som jag plockat ur det hallänska landskapet och bakat in här - i en rebus av ord -är ju naturligtvis de självlysande jackor som ingen vid sina sinnens fulla bruk (eller som saknar livförsäkring) nu skulle kunna lämna sin gula villa förutan; än mindre låta sina älskade barn och husdjur gå ifrån.
Nu vill jag ju inte alls låta påskina att dessa neonbeklädnader hör speciellt våren till. De är absolut mer framstående i vintermörkret. Det som är intressant är ju det faktum att de inte enbart är ett vinterattribut, eller ens ett mörker-attribut. Nu glänser neonen matt tillbaka pa oss var vi än befinner oss, och vid precis vilken tid på dygnet som helst.
Jag, som terminsresident i det blåsiga England, undrar försynt om vi kan likna dessa modeaccessoarer vid det landets
 |
välkända paraplyn. De, som ständigt är redo att tackla den överhängande faran för regn - hur blå himlen än låtsas vara. Sveriges egen ständiga fara skulle i den parallellen bestå av mörker och farliga bilvägar. Trots att 'april' på alla sätt tyder på att ännu ett steg har tagits, bort från den tidiga natten, sa vågar svensken inte riktigt lita på att han inte helt plötsligt kommer att stå där, som ett fån, i sin svarta fleece-jacka, i ett oförutsett helmörker. Inte nog med att man då skulle kunna bli ofint överkörd, man skulle också få skämmas. På samma sätt som en proper engelsman skäms om han kommer inhastande på kontoret, dyblöt, därför att han inte haft nog med patriotism för att ta med sig paraplyet. Den riktiga svensken bör följaktligen vara lika redo för mörkret som den riktiga engelsmannen är för regn.
Så skymmningsblommorna blommar vidare vid vägkanten även nu när våren har tagit Halland i besittning, och nu också mitt på dagen. De förståndiga villaägarna som reflekterade den annalkande bilen, under sin promenad med Luffe (hunden - som förresten också kom att lysa, om han hade någon sorts självrespekt), verkar nu ha skapat ett mode. Bara i morse satt undertecknad, i min bekväma SJ-fåtölj, pa ett Öresundståg, och såg en blonderad 15-åring, mitt på dagen, iförd en rymlig jacka med neongula partier på armarna ochreflex-silver på luvan och manschetterna. I rena chocken kom jag på mig själv med att undra; kommer möjligen sommarens husvagnar att vara iklädda förra årets julbelysning, och kommer de fågelskrämmor som vaktar över våra halländska åkrar, att bära den lamphatt som generöst skänkts till Myrorna i Halmstad av en före detta anställd vid Sala silvergruva. Kommer det ens att bli någon riktig vår i Halland när även den soligaste dag och de vitaste vitsipporna ser gråsjaskiga ut brevid en surmulen acnedrabbad tonåring.
